Kattryd

Senaste inläggen

Av Camilla - 17 november 2015 06:52

 

...mmmm, nu är allt sig likt igen på Kattryd, efter en vecka med tomhet, tystnad och saknad så är ordningen återställd, äntligen är husse hemma igen efter sin killvecka i sol och värme. Hämtade upp en pepparkaka igår kväll och det sista jag hörde innan jag somnade var "det känns lite blekt här"....grrr....så fräscht brun vill jag också vara i detta höstrusket, så lite avis är jag....men hörru...säg inget till honom, han blir så otroligt kaxig då...ja än mer än vanligt...ha ha ha!


 

 Gissa om kissarna blev glada....det har varit något som saknats och vid hemkomst kom de galopperande över gårdsplanen och igårkväll var de båda i sovrummet som de egentligen aldrig är...levde loppan precis för att visa att sååååå här glada är vi...du är hemma igen. Ja djuren är otroligt tydliga på att visa sin glädje, imorse hade hela stallet gnäggat när det var husse som kom in för att fodra....hm undra vad det betyder för de tidigare dagarna har det varit relativt tyst....  


   Men bara för att husse varit borta i en vecka så är det inget som säger att det stannar upp på Kattryd...nej tvärtom, full rulle - Kinnekulle, ja veckan har varit fylld med härliga möten, hästar, jobb, jobb, jobb och så en fredag med hela huset fullt med tjejer...ja det årliga tjejmyset infaller ju alltid den veckan då husse lämnar. Ett stort gäng glada spralliga tjejer intog huset på självaste fredagen den 13e...moohaha...skråckfull...jag...nej inte alls..! Kvällen gick i hälsan och skönhetens tecken och för hälsan stod Tina vår värdinna och skönheten, ja det stod alla vi andra vackra för såklart...ha ha ha...en kväll som ni alla förstår va allt annat än tyst!!!


                      


I dagarna har mina tankar gått till det land och de människor som drabbades av skräck, ondska och förtvivlan, ja det kommer närmare och närmare och varje dag ska vi vara tacksamma och rädda om varandra, visa kärlek till våra nära och kära, för vart har kärleken i världen tagit vägen...blir ledsen över tanken. Men nu gläds jag åt att det inte är många veckor kvar, nedräkning har börjat...julen är snart här...den älskade julen då jag får mysa och ha alla mina kära nära...  


  

  Men nu är det fortfarande mörk grå november och dessutom en tråkig tisdag (läs tokig)....so tajm to say good bye....jobbelijobbet väntar och jag önskar dig en härlig fortsatt vecka men nya goa utmaningar....


  ...tjingeling!!

ANNONS
Av Camilla - 5 november 2015 06:54

 

  Igår kröp jag ner i sängen fylld av värme och en liten bit lust till livet hade kommit tillbaka. Dagen började med ett fyspass i stallet med utsläpp av alla hästar, mockning, sopning, krattning av gårdsplan, packning av hö, utbärning av vatten till den tillfälliga hagen, ja endorfinerna flödade och jag kände mig glad och fick en härlig glädje fylld i kroppen. Dagen D var här och Helge skulle på återbesök till veterinären, en blandning av välbefinnande och oro fanns i kroppen och jag var ruskigt otålig tills klockan blev 15 och jag kunde åka ner till bästa veterinären Ionel.


                              

  Innan jag kunde åka så tog jag ut lilla fröken Brun på en långpromenad, som var för dagen en pigg och väldigt uppmärksam dam, eftersom det var dimmigt och det kändes som vi red i mjölk så tyckte hon att det var spöken preciiiis överallt. Ja matte fick hålla sig i för lilla damen ifråga är en väldigt kvick och elastisk varelse så allt går väldans fort vid diverse rörelser....ha ha!!! Hon har fått en något tidigare lunka på/ta det lugntperiod då matte har mycket omkring sig och måste fokusera på lite andra saker i livet, men lite stimulans genom att gå ut i skogen och möta demoner, det är för henne välbehövt.


  Ja, sen finns det ju några andra varelser på Kattryd som också behöver stimuleras, så en promenad till fots blev det och när det gäller lilla yrvädret Clara så finns det ju inga begränsningar för hur långt man kan gå så matte fick sig en lagom motionsrunda på 6 km, ja nu kan du undra hur vet du det...hur långt alltså, men serru hon har införskaffat sig ett litet roligt armband som mäter hur många steg hon tar, och hur lång sträcka...mmm lite onödigt men kul vetande..! 


Så äntligen satt jag i bilen, ner till laglöst land...he he...skoja bara men till Svenljunga bar det och Helge som alltid är lugn och trygg kändes lite för dagen nervös av att åka låda, kanske han förknippade sista åkturen hemifrån i hans dåliga skick som något otäckt. Jag vet inte men väl nere hos veterinären så måste jag ju säga att ett sånt härligt varmt mottagande det har jag då aldrig fått på någon klinik tidigare. Först få en härlig varm kram och så mötas utav ett stort leende som säger "VÄLKOMMEN"....ja vilken kontrast mot sist på Slöinge, där veterinären inte ens lyfte på huvet och presenterade sig...hm....ja vilka skillnader, och jag kan ju säga att det förstnämnda är något jag föredrar och dialogen med veterinären blir mycket nära och trevlig. 


  Det var dags att ta nya prover och se hur läget i herr Bruns kropp var, hade det blivit någon förändring, hade hans röda blodkroppar blivit fler och var värdet på albuminet högre....som vanligt stod han still vid just provtagningen, ja han är en annorlunda liten kreatur som gillar när det sticks...he he. Men däremellan hade han lite mer spring i benen än vanligt och jag tänkte lite för mig själv...nu mår han bra, han har svårt att stå still och är lite bufflig, det är mattes vanliga häst det...och ja jag kan glädja er med att värdena de visade på bättring hos min vackra bruna häst.


Tänk vad lite kan göra, helt plötsligt så vände det och jag kände en sån vällust igen och en liten bit av livsglädje återfann sig, ja den biten som en längre tid nu bara varit helt nattsvart och jag har haft väldigt nära till gråt vareviga sekund på dygnet, det har varit dagar då tankar kommit som för mig är väldigt främmande. Men igår just vid detta tillfälle så kände jag en enorm glädje och mitt hjärta blev alldeles varmt och nu finns det ett litet hopp om att han....min stora älskade bruna kämpande HIGHLANDER...ska bli återställd och få tillbaka till hästliv på Kattryd!! Stort tack till dig Ionel, för din omtanke och ditt omhändertagande av oss vid besöket, nu ser jag fram emot som du sa....snart är du uppe i sadeln igen.


 

Men nu är klockan alldeles för mycket och här sitter jag...bäst att skynda sig...hästarna ska ut innan jag drar till jobbelijobbet, sen för att få komma hem till mitt älskade Kattryd igen....så ha en fantastisk dag alla fina...  


  .....tjingeling!!!!





ANNONS
Av Camilla - 26 oktober 2015 18:30

God måndag alla underbara, börjar detta inlägg med att säga WOW....det är ju helt magiskt och jag är helt överväldigad över alla grattishälsningar på min födelsedag igår, tusen tack för alla härliga sms, fb-hälsningar och samtal jag fick under dagen. Att bli så uppvaktad på en enkel 27årsdag är ju helt tokigt....men jag är otroligt glad och tacksam över att så många uppmärksammade just min dag...  


                          

  Dagen D startade med en härligt uppfriskande promenad längs havets kant och jag fick känna den underbart härliga salta luften, denna luft som jag älskar och som gör så gott. Vindarna friskade i och i den tidiga timman så började solen spricka igenom de grålätta molnen på himlen. Ljuset kom och havet som rörde sig friskt ändrade sin färg från svartblå till blå. På vägen mötte jag några små morgontrötta kompisar som fortfarande går på ängarna nere vid havet, någon låg så skönt på den morgonfuktiga gräsmarken, en annan kom fram nyfiket till mig och sa...godmorgn lilla människa....mmm härlig energipåfyllnad att få klappa en len hästmule en söndagsmorgon vid havet, ja livet är ändå märkligt underbart...

    Då jag för några år sedan föddes nästan på min fars 30 årsdag så firar vi också alltid våra dagar tillsammans, så även i år....varför ändra på ett vinnande koncept...och i år fick vi äran att tillsammans äta en god födelsedagsmiddag på ett av mina favoritställen igen. Det blev ett kärt återseende och nostalgi att få komma in i dess härliga atmosfär igen efter att inte ha varit där på mycket länge....ja jag pratar nu om det place som ligger nästan på stranden, där man inne nästan kan höra havets brus...John´s place...där man kommer som man är...stor, liten, gammal eller ung, ja en härlig oas att vara i och det gör ju heller ingenting att man där kan äta den godaste maten.


          

 Efter allt firande är jag åter hemma i vardagen som präglas av många tankar och mycket huvudbry, både om hästar, framtiden och livet i allmänhet. Som vanligt är agendan full och tiden rullar iväg, klockan är omställd och jag förstår inte riktigt vitsen med detta, varför göra det mörkare på kvällen....det är ju då man efter jobbet vill vara ute, nu känns det som dagen bara tar slut vid fem...hm mörkret kommer fort. På morgonen har man väl ingen nytta av ljuset, låt det istället va lite mörkare på morgonen, då ska man ju ändå till jobb, skola eller vad vi nu är på väg till, på eftermiddagen så har vi ju våra aktiviteter av alla de slag och då är det ju trevligare om det är ljust....håller du inte med...jo tänkte väl det...ha ha ha!!!


    

   Och nu när hästarna är fixade, hundarna rastade, husse matad och ändå mörkt ute passar jag på att tända lite ljus i vårt hus och kryper ner under filten med mina två små värmedynor Selma och Clara, kanske kan jag få lite tid för att läsa en bok....eller så blir det som vanligt när jag är stilla en stund...stensomnar....men jag önskar er alla vad ni än gör, var ni än är....en härligt fortsatt vecka, må solen lysa över er....


      ......tjingeling!!!

           

Av Camilla - 20 oktober 2015 06:50

 Det är den där dagen idag....TT...kommer ni ihåg, den som kommer efter the magic monday och före dagen vi kallar lillelördag men som jag kallar min härligt lediga onsdag...den trista tråkiga tisdagen är här. Helgen försvann som en blixt men har ändå varit en evighet. Tror nog att det va den värsta helgen i mitt minne, vaknade utav klockan 06.30 i lördags morse, dags att gå upp och packa ihop för att åka på tävling, husse var redan uppe och hade gett pållarna frukost så jag kunde snooza lite och ladda inför dagen. Vid utsläppet av hästarna märkte jag att herr Brun han var mycket dämpad och hade ätit väldigt dåligt på frukosten (igen). Jag tog vacker vit och brun och gick till hagen, på vägen upp gick det myyyycket långsamt och lille Nisse var lite otålig på att få gå så långsamt för att vänta in herr B.


     Gräset var lite frostigt även denna morgon och Nisse han dök ner i gräset och började äta, herr B dock la bara nosen mot det och stod hängandes med huvudet och såg inte alls kry ut. Jag blev lite ledsen och såklart orolig över min fina goa häst, som inte såg ut att må så väl. Jag gick ner till stallet gjorde iordning lite betforvatten som jag vet att han tycker om och det är bra om de får i sig vätska när de har lite kramp i magen. När jag kom tillbaka då låg min prins ner...helt utslagen och lyfte inte ens på huvet när jag kom fram med hinken, Nisse däremot han kom som ett skott och undrade, vad har du där matte, JAG kan smaka...hi hi, och det är svårt att få en att äta samtidigt mota bort en annan och förklara varför HAN inte får det smaskigt goda som finns i hinken. Herr Nilsson var inte alls nöjd med situationen och blev sur, började hoppa och slå bakut som demonstration att fyyy så elak du är matte. No mercy för den stackars liggande Helge som såg helt döende ut.


  Mina försök till att få i honom vatten var helt förgäves och jag fick bara ge mig, fösök få i ett djur något när den själv inte vill....GÅR INTE...där låg han bara och ögonen rullade i huvet på han. Min förtvivlan växte och inom mig brast det fullständigt, jag gick sakta ner mot stallet och möttes utav husse som såg på mig att någonting inte stod rätt till.....då brast det, tårarna bara forsade och hjärtat brast, "vi får ringa nödslakten" viskade jag till Husse som kramade om mig och förstod att nu var det illa. Vi ringde vår fantastiska vän och tillika veterinär Ionel som även om han är fullt upptagen svarade i telefonen och lugnt sa till mig....Camilla ring till Helsingborg och prata med dom. Jag som oftast är en lydig varelse var väldigt olydig i detta fallet så jag ringde inte, tänkte att jag kan inte köra honom i detta tillstånd. Jag avvaktade lite, lät han ligga och vila, gick ut med en kudde, la den under huvet, ringde mina lagkamrater och berättade vilka förstod varför jag inte kom till tävlingen, gick in och hällde upp en stoooor kopp kaffe, hade ett öga ut genom fönstret hela tiden, iakttog min vackra springare som stundtals lyfte på huvet, undrande vart hans älskade vita polare var.  Han ville känna Nisses närhet för mellan allt liggande så gjorde han några tappra försök till att resa sig, bara för att gå till Nisse och sen lägga sig nära honom....så vackert och jag grinade en liten stund till   


                    

 Timmarna masade sig fram och lite senare på lördagseftermiddagen så gick jag åter upp till hagen, sa till min vackra bruna springare att nu går vi in och dricker lite betforvatten, han gjorde snällt som matte sa och hasade sig med in till stallet. Han pillade i sig lite vatten och jag blev lite förhoppningsfull...det var ändå ett tecken på att han va lite piggare. Jag lät honom stå i boxen och vila en stund och under tiden tog jag med min lilla Muffins på en härlig promenad, tyckte iallafall matte, men lilla bruna tyckte nog något helt annat, det fnorkades och taktades, det luktade ju älg....älgar överallt tyckte hon och blev nog bara glad när vi åter igen vände hemåt...ha ha!

    Väl hemma i det lugna fridfulla stallet möttes vi av en Helge som vilat sig lite piggare, han stod och pillade även i höet som blivit över efter frukosten och jag såg och kände hur varm jag blev i hjärtat, ååååh det kändes i luften, han var piggare och efter att jag sadlat av Muffins och åter släppt ut henne i hagen tog jag ut herr B, borstade hans smala kropp och pysslade lite med honom som han älskar, ja vi hade en mysstund tillsammans och efter det tänkte jag att nu får han gå ut och äta lite gräs tillsammans med sin vita kompis igen, allt han kan få i sig är bra. Till min glädje gick han ut till sin älskade Nissekompis, ställde sig tätt tätt intill och började pilla i sig gräs....lycka för en matte att se. Senare var det som om det vänt, in från hagen när det var dags gick en mycket piggare Helge och väl inne igen åt han med god aptit både betfor, musli och luzernhacket vi lagt in i boxen. 


  Under söndagen så strålade solen åter igen över Kattryd och i hagen gick en mycket piggare herr Brun som nu i några dagar ätit med god aptit och han känns lite piggare, dock långt ifrån hans vanliga jag men nu har matte hopp om att den stora vackra bruna ska bli bra och få leva med oss på Kattryd i många många fler år. Det var en pärs som jag ej vill uppleva igen och jag var helt tömd på energi och orkade inte ta mig för mer än att sätta mig upp på min lilla bruna prinsessa och galoppera en stund på ett soldränkt gärde, och fram tog husse kameran och fångade oss på bild, en härlig stund som fyllde mig åter på lite lust till livet, och jag är så glad och tacksam för att ha en sån fantastisk livskamrat som står vid min sida....i vått och torrt...min husse som älskar både mig och alla djuren innerligt...    nu är det den där tråkiga trista tisdagen som helt plöstligt blivit en Trevlig Tisdag och jag ilar snart iväg till mitt lilla jobbelijobb...önskar dig och alla härliga en go fortsatt vecka....tjingeling!!!!



  .....och kom ihåg....


"Do what you love,

and love what you do"


Av Camilla - 16 oktober 2015 06:58

 

  Mörkt är det ute, hösten har tagit ett järngrepp och nu är det ingen återvändo, vintern är på G, men jag älskar hösten med dess vackra färger, kalla luft och hittills så tycker jag ju att hösten har varit helt fantastisk...ja i väderaspekt, för likväl förra året kantades hösten av lite orosmoln då min vackra herr Brun drabbades av den hemska fästinginfektionen Anaplasma, nu är vi här igen. Min lilla olycksfågel är sjuk, ja verkligen sjuk och han är väldigt tagen av det hela.


  

  För en och en halv vecka sedan började det med symptom på kolik, men samtidigt hade han feber vilket var lite skumt. Veterinär tillkallades och min vackra bruna behandlades för just kolik. Det släppte dock inte så återigen fick vi tillkalla veterinär då han akut blev mycket sämre, starka smärtor i buken och han slog omkring sig, åt inte och drack inte, blev helt uttorkad, fick dropp, hjälpte dock inte så alternativet var bara att köra honom till djursjukhuset. Där har han stått en hel vecka med olika undersökningar och behandlingar....och ja jag kan säga att det är inte roligt att vara hästägare i detta då man är helt hjälplös, när man hela tiden får prata med olika veterinärer som säger olika saker och framförallt inte kan komma fram till en diagnos, det är otroligt frustrerande.


  Men nu är min prins åter hemma igen, inte alls bra, men veterinären ansåg att han skulle må mycket bättre och rehabilitera sig fortare om han fick komma till hemmiljö, så nu är han äntligen hemma och det blev ett kärt återseende då Nisse hans livskompis tyckt att livet varit trist utan sin älskade vän. Då Helge har fått ordination äta gräs så stängde älskade Husse och vår goda vän Lasse in en del utav vår stora höåker så att det blev en ny fin gräshage till herr Brun, Nisse blev ju heller inte ledsen över att få gå här tillsammans med sin kompis och i torsdags när vi var på väg till hagen så insåg han....mmmm....ny hage....massa gräs...så han började takta och nästan smått galoppera på stället, släpp mig matte släpp mig....och ja matte gjorde som han sa och tjooohoooo, sen var det spring i de gamla benen...ja för en liten stund, sen dök huvudet ner i det saftigt goda, lite frostiga gräset....och gissa vad, de åt på samma tuva....dessa vackra hästar, saknaden hade varit stor och Nisse viskade till sin älskade vän....SKÖNT ATT DU ÄR HEMMA IGEN   
  

  Ja nu undrar ju ni vad är då problemet med herr B...jo han har en tarmslemhinna som är inflammerad vilket innebär smärta när det passerar saker genom tarmen, ett sk läckage, hans blodproteiner är väldigt låga och nu hoppas vi på att han kan börja äta och dricka igen, samtidigt som detta ska läka, vilket ska självläka, några veckor utav ovisshet hur det fortlöper, men om 14 dagar ska vi ta nya prover för att se om det hänt något med just hans låga värden. Men hur lätt är det att få en häst att äta och dricka som inte vill själv, matte och husse gör allt för sin lilla häst och har köpt äpplejuice vilket föll vacker brun i smaken, och så ett gott nytt muslifoder som är skonsamt för mage och tarm, gräset gör honom också gott för det gillar han, tur det inte var kallaste vintern utan en skön höst med lite grönt fortfarande kvar!!


                                              


  Njuter till fullo även om livet är lite tufft just nu men gläds åt att få vara tillsammans med mina älskade fyrbenta i det vackra härliga höstvädret, nu laddar jag batterierna och ser fram emot en tävlingshelg tillsammans med lilla Muffins, sista omgången i allsvensk hoppning väntar oss, ja träning och uppladdning har varit lite si och så då matte har haft lite andra saker att fokusera på, men med en racermaskin som lilla brun så ska det nog gå fint, bara piloten hänger med...ha ha!! Önskar er alla härliga en go fredag och en skön helg....


   .....tjingeling    

Av Camilla - 10 oktober 2015 08:43

   Solen har strålat över Kattryd nästan hela veckan och hösten är vackrare än nånsin. Så enkelt allt blir när det är ett gult klot på himlahelvetet....men solen har även gått i moln...mörka moln, det har varit en vecka med många sömnlösa nätter för både matte och husse. I lördags märkte vi att vår vackra herr Brun inte ville äta, han var inte sig själv och väldigt hängig. Jag tog febern och den påvisade en anings varmare än normalt. På söndagen när herr B fått gå ut i hagen märker jag att han bara vill ligga, han hoppar upp och ner och då är det ju så att det är tecken på kolik. Matte ringer veterinären som kommer och vi behandlar för just kolik, men så på måndag så får vacker brun en enorm febertopp....nästan 40 graders feber, märkligt tyckte jag då kolik normalt inte brukar visa feber, iaf inte så hög feber.


  Kontaktade veterinär igen som på tisdag morgon kom ut och kollade till honom, men då helt plötsligt var herr B strålande pigg och febern nere. Frid och fröjd tänkte matte och åkte till jobbelijobbet samt möte med GP gänget på kvällen, men så hände nåt och husse ringde under mötet att herr B blivit akut mycket sämre så det var bara att packa ihop och åka hem och väl hemma så gick min vackra bruna i paddocken tillsammans med min hjälpsamma stallkollega Emelie, tack till henne, guld värt att ha människor i sin omgivning som bryr sig så. Och där traskade vi, runt runt runt till veterinären återigen dök upp. En lång kväll med ytterligare en behandling för kolik, och min lilla bruna han kämpade mot smärtan och var alldeles tagen, när han återigen fick sondas med parafinolja. Tack även till Viktor som också fanns med och hjälpte till med sondning och bästa påsuppsättare när herr B fick sitt dropp. Dropp får man när man är uttorkad och lille brun hade inte druckit på flera dygn så han var rätt ordentligt uttorkad, så efter tre timmar och tio liter dropp kunde vi äntligen släppa hem veterinären igen.


 Onsdag morgon åt min vackra prins sin frukost normalt och han kändes lite piggare, åkte och jobbade, men på jobbet kan jag inte skryta med att jag var effektiv, tankarna var någon helt annanstans och jag åkte oroligt hem lite tidigare, väl hemma mötte jag en helt utslagen pålle i hagen och jag förstod att här stod det inte rätt till så jag slängde mig i bilen med pålle och drog ner till närmaste djursjukhus, här behövdes experthjälp. Min vackra bruna är en underbar individ och förstod att matte ville hjälpa så han traskade snällt på trailern, trots sina smärtor i buken, stod blick still hela vägen ner och även väl framme som ett ljus. Vi fick inte lasta ur då hästar med feber ska stå isolerade pga smittorisk för de andra hästarna. Sååå tar vi det om och om igen...ha ha, ytterligare en behandling, provtagning på bukvätskan och så konstaterades det att förstoppningen satt i blindtarmen, dropp igen och så fick jag lämna min vackra juvel där, på isolering alldeles ensam...hmmm men det konstaterades även en virusinfektion så då fick det så bli!!!


                          

 Men nu sover jag lite bättre om nätterna när jag vet att han står under uppsikt och idag är han mycket piggare och veterinären uttryckte sig som så igår, "han är pigg och han är lite busig"....det är min kille det....busig som få och buffar gärna så du förflyttar dig några meter...ha ha ha. Så nu tar jag tag i mina uppdrag i helgen, Änglahoppet är i full gång och igår blev det en låång dag för många, från kl 8.00 till sena kvällen, jag satt mitt pass i domartornet eftermiddag/kväll, många fina ponnysar och många duktiga ryttare, små som stora...härligt att se. Men idag är jag entledigad från uppdrag och drar ut på äventyr med min lilla Muffins, en ridtur i annan vacker natur står på schemat och en lovad fika.....ha en underbar lördag och fortsatt helg....


    ......tjingeling   



Av Camilla - 2 oktober 2015 06:36

 

  Efter att varit deckad av fru Feber några dagar så har jag kravlat mig ur sängen och känner mig lite starkare igen, att en sådan fräck fru kan sänka en så utan förvarning....det är oförskämt. Så nu efter dessa dagar med yrsel och en kropp som inte orkat ens vara upprätt så tog jag med mig hundarna ut på en promenad, frisk luft gör gott och ut med det onda. Hösten är för mig det vackraste, luften är frisk, ljuset vackert och alla dessa färger, alla skiftningar i rött, grönt, orange och gult....ja det är för mitt öga det vackraste av årstider.


                        

  Det som gör hösten mindre vacker är alla älgloppor, de äckliga små krypen som landar på både folk och fä, suger sig sen fast och det går knappt få bort dom, kryper så där otäckt in under pälsen på stackars kreaturen och in i hårfästet på mattar, ja fråga någon om de tycker om dessa varelser...du får svaret NEJ, ingen tycker om dem, och hur kul är det att vara någon ingen tycker om, och vad gör de för nytta, bara onytta. Husse väckte mig imorse och sa, det är nåt med Muffins, hon vill inte äta sitt hö, slår med huvudet och krafsar med hovarna...det första jag tänkte på va...hm kolik, men så kravlade jag mig ur sängen och gick ut till min vackra lilla springare som husse tagit ut på gårdsplanen för att ledas, det får man göra om de har magknip.....men magen var i ordning så jag tog in henne i boxen, hon fortsatte att ruska och vara jätteirriterad över något, så ut igen, och se, där satt en liten jävel på underhalsen och kröp, bort bort bort ditt lill kräk, sen blev lilla hästen lugn och åt sin mat igen....så nu är HATA ÄLGLOPPORTIDEN här...   


     


  Nu har det gått drygt en vecka sedan den lilla fina hästen åkte från Kattryd, en häst som jag saknar varje dag, en häst som satt sig i mitt hjärta, en häst som kom hit av en slump i somras och som skulle säljas. En häst som haft lite tuffare förhållanden och som jag värnade om lite extra. Hästar ska inte behöva ha det dåligt, de förtjänar alltid det bästa och det är vi som skapar deras förhållanden. Men jag är glad och tacksam över att det finns ett öde, jag tror verkligen på öden, vi kan styra i mångt och mycket men det är alltid ödet som får sista ordet. I mitt fall med denna vackra lilla häst så var ödet min lycka. Det var ödet att hon kom hit, det var ödet att efter ett telefonsamtal kunna hitta en sån fantastisk familj som älskade lilla hästen från första ögonblicket    jag önskar av hela mitt hjärta stort lycka till för både häst och ryttare, det kommer bli sååå bra och jag är innerligt glad att få vara en del av det!


             

  Nu hoppas jag solen kommer skina på er alla vackra, själv ska jag ladda mina batterier för nästkommande vecka, nu är det bästa dagen på veckan (fredag) och jag tänker....


Do what you love,

and love what you do


                                                                                                            .....tjingeling!!!!




Av Camilla - 18 september 2015 06:39

 

  Alla bär vi på en sorg, min sorg är att inte kunna använda min kropp som jag vill, inte vara så stark som jag brukade vara, inte vara så pigg och full av energi som en gång fanns. Att gå och släpa med en kropp som varje minut bara gör ont ont ont det är sorgligt. Min glädje är hästarna och min ridning som alltid funnits där och som jag hoppas innerligt alltid kommer finnas. Just nu sätter min trasiga kropp alla käppar i hjulet som finns, jag har alltid haft lite ryggont och det är väl helt ok när man kan rida, men nuuuu så gör det så alldeles innerligt ont även när jag rider och då blir liten Milla väldigt sorgsen. 

                         

  Så när jag inte kan rida ordentligt så hittar jag på lite annat, för att inte göra nåt det är ju inte min melodi, i ett stall, på en gård...finns det ju alltid att göra. Så fram åkte kameran, ja jag fick damma av den för det var ett tag sen nu, men fram med putsgrejor och fixa till hästarna och vips så hade jag två fotomodeller....oj vad det är kul att fota..tyckte matte, Helge och Muffins de var måttligt roade, när matte tyckte de skulle stå vackra och fina så uttryckte dom väl sin förtjusning på ett något buttert sätt....kan jag tycka. De som fotar hästar till vardags, de måste ha ett stort tålamod, och för matte här på Kattryd var det mycket tålamodsprövande...ha ha ha, något som ni som känner mig vet att jag har....NOT   ....iaf inte när det gäller sånt här...hi hi!!!


   

 Ja jisses vad tiden rusar, nu är det höst...verkligen höst på Kattryd och löven trillar av, regnet piskar på rutorna och det viner kring knuten. Mörkret börjar göra sig till känna tidigare på dagarna och det är nu det mysiga kommer, när jag kan få tända ljus i vårt hus....hur mysigt är inte det så säg. Mysigt var också att i söndags hade vi besök av vår vän L-G som knådade och kände igenom våra små kreatur. Muffins hon tyckte han var toppen och stod still som ett ljus och hjälpte gärna till....åååå ta lite till på mig såg det ut som hon sa och hennes övermule blev bara längre och längre....Helge tog det med ro....som vanligt, han lägger inte mycket energi på att hetsa upp sig.


                      

 Laghoppning har startat och i lördags var vi ett gäng boråsare som åkte till Alingsås och red allsvensk hoppning, och vilket härligt gäng, det var inte stor uppslutning men en liten skara kan vara nog så trevlig och jag kan bara säga att efter många års uppehåll från laghoppningar så var det lika roligt som förr....en go sammanhållning precis som det ska vara, och bra gick det ju också så nu ser vi fram emot omgång två....men nu rusar tiden igen...uj uj....idag blir det en spännande dag på jobbelijobbet så nu ilar jag iväg....önskar er alla en härlig fredag och en lååång helg.....tjingeling!!!!


Presentation


Mitt allt...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kattryd med Blogkeen
Följ Kattryd med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se