Att få göra det man älskar mest i hela världen är för mig lycka....och jag har förmånen att göra just det jag älskar, umgås med de vackra fyrbenta djuren hästar. Det är de som alltid är vänliga, de som har ett hjärta av guld, de som lyssnar på dig när du är ledsen, de som behåller en hemlighet, de som älskar dig för den du är, de som bär dig på sin rygg, de som är din vän när andra sviker och de som ger dig villkorslös kärlek tillbaka.

  Allt som vi hästmänniskor får, varje dag, vecka ut och vecka in tillsammans med dessa fantastiska fyrbenta. Min pay back är att få mina hästar att trivas och ha det bra tillsammans med mig och de de har omkring sig. Jag tror att vi hästmänniskor mår bra av att se en häst trivas. Den villkorslösa glädjen som man får tillbaka. En dålig dag kan fort bli en bra dag när jag möts av ett gnägg när jag öppnar dörren till stallet. Jag önskar att alla får uppleva samma glädje som jag upplever gång på gång med dessa fantastiska fyrbenta djur. 

 Min lycka (igen) var i söndags då jag åter igen prövade lyckan med att rida fälttävlan på min bruna prins. Kan ju inte påstå att det var så lyckosam start från gårdsplanen på lördagen då trailern släppte från dragkroken. Men med lagom skakiga ben kom vi lyckosamt iväg igen och åkte vidare. De första kilometrarna var de värsta i mitt lilla liv då jag skräckslaget glodde i backspegeln hela tiden för att försäkra mig om att den inte skulle lossa igen. En mardröm för oss alla som kör hästar att sånt ska hända och ja, jag borde vara för gammal och rutinerad för att detta skulle hända men plötsligt händer det och det finns ingen annan att skylla på. En trivsam resa upp blev det med bästa sällskapet och vid ankomst så möttes vi av det största leendet nånsin av vår husvärd Elen, på hennes fina gård där vi skulle få husrum för natten. 

 Frasse var för dagen groom och sällskapsdam och hade ett litet getöga på min framridning till dressyren....Herr Brun var taggad då han sneglat lite över axeln och sett de fina terränghindren som stod precis jämte framridningen, mmmm....lätt att rida snyggt då...ha ha....men ett angenämt problem, för mig är det en go känsla att känna den energin i pållen. Ja nu är ju inte dressyr det jag brinner mest för men gör så gott jag kan, Herr Brun var lite för dagen på tårna och vi fick en del missar...men vi åker hem och övar mer. Hoppningen gick bra med en så laddad kuse, dock lite för lydig...hm.

  Under bangången på terrängen blev det lite förvirrat då de märkt hindren fel och kladdat lite på banskissen men jag trodde i min enfald att jag hade koll på läget...  tillsammans med min härliga supporterskara gick jag banan som var mycket fin och inbjudande, graven var stoooor och jag tänkte...tur inte lilla Muffins var med...hon hade fått slaget när hon sett den...hihi. Herr Brun som redan fattat galoppen av vad vi skulle göra var mycket fin och laddad på framridningen till terrängen och så start, i fållan stampade han lite på stället och ville iväg, lite tveksamt över första men sen trillade poletten ner och han flög fram över hinder efter hinder. Känslan man får när man ute i terrängen blir ett med hästen är obeskrivlig....men jag har ett ord:  "LYCKA"    

                                                  ....tjingling!!   

  Midsommar med sedvanliga traditioner har passerat och vardagen har gjort sig tillkänna...ja vardagligheter kan jag glädjas åt och trivs med dem. En lat helg har det varit med tradionsenlig sillunch på självaste midsommarafton hos svärföräldrarna i Gottskär. Alltid lika trevligt att få komma till dukat bord och bara få umgås, skratta och lite bus kör ja å min far.....he he!!! Det var för ovanlighetens skull sol för dagen, det kan man ju inte skryta med att det brukar vara men det gick ju till och med att sitta ute utan tjock jacka eller paraply...    kallt blev det dock mot kvällen som tillbringades i allra bästa sällskap på familjen Blanc's altan.

Det tycks ändå som den svenska sommaren har infunnit sig, vi har varit bortskämda länge nu med finfint väder. Kroppen är tidigt brun i år och näsan likaså röd...hehe. Kan inte påstå att jag föredrar när det är kyligt men jag kan ändå tycka att det blir väldigt mycket skönare att rida när det är lite svalare luft och för hästarnas skull så är det perfekt då de slipper alla flygfän som irriterar dem hela tiden och de får ingen ro under värmebölja. 

Längtar lite till havet nu och nedräkningen har börjat...snart roadtrip med bästa sällskapet, mot sydligare breddgrader bär det av och några laddade hästdagar väntar....årets sommarfest i Falsterbo där alla träffas för mingel, shopping, tävling, fest, sol, bad, och inte minst vackra hästar....mmm life is gooooood    och kom ihåg...

LIFE IS A JOURNEY

and only you hold the map

                                                            .......tjingeling

  Att tävla med hästar har varit en stor del av mitt liv sen jag fyllde 9 år, intresset triggades igång på ett ridläger i Öra hos Ann-Louie Melltoft där jag vann avslutningstävlingen med min ponny Figaro,  en då fyraårig new forestponny efter Smedhults Starlight Son. Sen dess har det alltså fortsatt och idag några år senare är det fortfarande så att jag triggas utav tävling, kanske inte fullt så hysteriskt som tidigare men det är ändå väldigt roligt i den skala min slitna kropp klarar av. Så igår åkte jag med min vackra Herr Brun för att övningshoppa lite...ja han är ju lite "grön" så han behöver ut och lära sig fokusera....hehe...han är ju BARA 14 år... ;). I ett strålande väder gjorde herr brun en väldigt fin runda och vi knep en fjärdeplats i klassen, matte nöjd med sin vackra och laddar nu för kommande fälttävling.

 Senare på eftermiddagen kom Nisses nya kompis upp till oss på Kattryd för att ta med sig min glada pensionär ut på en solskensritt. Jag valde att gå med på den promenaden tillsammans med ysterhunden Clara som aldrig säger nej till promenad. Bara för att man är 24 år och pensionär så säger man heller inte nej till att få slänga sig ut på ett stort grönt gärde i full galopp....nej Nisses gamla takter sitter i och hans nya kompis fick allt hålla sig i för en stund, kommentaren: "Han är allt lite stark"....ha ha ja men han heter ju inte FORTISSIMO utan anledning...he he.

Det blev en härlig tur på hästryggen och promenad för hund i ett härligt sommarväder och både häst, hund och människor kände sig nöjda när de anlände Kattryd igen efter nära två timmar.

   Don't limit your challenge -

challenge your limit!

  ....tjingeling   

Oftast är det ju så att livet fylls med glädjeämnen och massor av roliga saker vilket gör att vi mår bra, men så plötsligt ändras det till att även fyllas med lite mindre roliga händelser. Ibland kräver livet tuffa beslut och för oss här på Kattryd så blev livet lite mörkare då vi tyvärr fick ta ett beslut om att låta vår lilla fina Smulan somna in häromdagen, den finaste kissen...men som sorgligt nog inte kunde ha ett värdigt kattliv som vi önskade....så R.I.P älskade Smulis   vi saknar och älskar dig för den du var!!!!

      Men livet går ju vidare och sommaren är här med sköna dagar och underbara kvällar, så enkelt allt blir bara för att det är sommar, vad gör ni i sommar undrar ju en liten nyfiken?? 

  På Kattryd är det "sommarlugn" som gäller men för det är det ju ingen som säger att det inte finns något att göra, men det är väl det som är tjusningen att få bo och leva gårdsliv. Hästarna njuter hela dagarna i sina gröna hagar och vovvarna springer som tokar i det höga gräset....full rulle på lilla Clara som vanligt, att leva med bokstavskombo där alla bokstäver förekommer det är att ha fullt upp....he he...precis som husse och matte som planterar, klipper gräs och häckar, plockar sten i hagar, målar, skrapar räcken, gör sommarstaket, putsar beteshagar, ja vi är alla själar av en bokstavskombo...hi hi hi!!!

         Träning och förberedelse utav Herr Brun fortsätter nu för att möta hans "nya" bana i livet...ny tävling är bokad och han ska få komma ut på nya utmaningar, tror han kommer trivas bra med sitt nya liv som fälttävlanshäst, behöver dock slimmas några 100 kg...vilket vi gör genom långa turer i skog och mark med inslag av klättring, hoppning och terrängträning. Även matte behöver trimmas för att göra den vackra bruna sällskap, så nu dammar jag av cykeln som stått i förrådet sen i höstas, här ska cyklas   !!!

  Vacker vit som lever ett gott pensionärsliv och trivs gott med det ska få en ny kompis som ska ta med honom ut på promenader när hans nuvarande åker iväg på lite andra äventyr, och för hans del tror jag det kommer bli mer än uppskattat för att ha semester året runt är ingen melodi för en pigg pigg pensionär...så idag ska de introduceras och lära känna varandra ute i Kattrydskogarna.....nä nu kallar sysslorna men jag önskar alla en härligt go helg....och tänk på....

ENJOY LIFE   

  ....tjingeling!!!

 
  På självaste nationaldagen 6 juni firade vi 15 år på vårt älskade Kattryd, tänk att så länge känns det ju inte som vi har bott här, känslan är mer att vi fortfarande är nyinflyttade...ha ha...det tycker nog även ortsbefolkningen...de där nya säger de...ha ha, ja på landsorten har man svårt att släppa in folk men vi känner väl ändå oss hjärtligt välkomna här och har ett gott öga med de flesta runt omkring oss, en god grannrelation. Två saker att fira på en och samma dag gjorde att vi tog bilen och åkte till våra bästa vänners sommarställe i Björköby....en by mitt ute i djupaste småland....men ack så vacker plats, en oas där man kan springa som gud själv skapat oss!!!

Veckorna är ganska hektiska med mycket jobb för både husse och matte så det var väldigt skönt att bara för några dagar bara få åka iväg och inte göra något annat än att bara vara, helt avslappnat tillsammans med de allra bästa i vårt liv. Många härliga skratt och såklart lite lek....även om det för mig är skönt med avkoppling så kliar det alltid i benen och något måste göras, så vad är bättre då än en 10-åring som är likadan...ha ha....tur för lilla mig det, så rastlösheten kunde stillas. Ett femkampsspel löste problemet och kroppen blev stillad för en liten stund. Även en liten jack russel som har damp fick vi god hjälp av, dock bara för en stund...en boll tog den mesta uppmärksamheten och den skulle dödas...he he!!!

Efter lek och stoj blev vi lite varma och var tvugna att känna på vattnet såklart...ja typ med fingrarna för bada i en kall sjö...inget för en badkruka som mig....men en liten tjej var strong nog och doppade sig, ja givetvis en jack russel också....vi hann inte ner till sjön förrän hon var i plurret....hon bangar verkligen inte lilla Clara Bella... <:

Tack för härliga dagar till la famila Blanc...batterierna är laddade och det var ju inte sista gången vi besökte Stora Sjöhagen....be sure   nu väntar en ny vecka med nya utmningar.....och kom ihåg....

"ATT SKRATTA ÄR 

EN OMEDELBAR

SEMESTER"

/tjingeling                                    

 Tänk att ibland så har man helt fel uppfattningar om saker och ting. Förvånad över min felaktiga uppfattning och kanske även en viss underskattning av min vackra bruna springare blev jag i söndags. Jag har i alla år tyckt att Helge mer kallad herr Brun är en fantastisk häst men att han kanske inte riktigt är typen av häst för fälttävlan så därför har jag aldrig heller tävlat honom i just fälttävlan. Han har dock ett fantastiskt stort hjärta och gör alltid det matte ber honom om. Så om vi ändå har tränat terräng har han hoppat dessa hinder och sprungit genom vatten utan några som helst problem men han är ju lite som den kända tjuren Ferdinand, springer nästan och gömmer sig när något blir farligt och i Herr Bruns värld är det MYCKET som är farligt...tro mig!!! En för mig optimal fälttävlanshäst ska leta hinder och vara positiv och ganska orädd, ja orädd i lagom portion annars kan det bli farligt. Så därför har jag backat med Herr Brun och låtit honom endast tävla i dressyr och hoppning, men så kom det nu ett tillfälle som gjorde att denna storhjärtade häst fick rycka in och åka med på fälttävlan, vilket också var Herr Bruns debut....en fantastiskt sådan dessutom...  

Så medans Muffins och Nisse slappade hemma i hagen och hade det skönt åkte matte, Herr Brun och Minna TIDIGT från gårdsplanen mot Askim. Solen strålade och det var en perfekt dag för tävling och terrängritt. Vi kom som ekipage nummer två in på parkeringen och vi behövde inte trängas med så många andra kan jag säga...hm. Jag red fram mr Brun inför dressyrmomentet och det märktes tydligt att han ville visa upp sig, ja en sån ståtlig herre har ju inget att skämmas över och vi svävade runt på ridbanan. Tyvärr gick momentet inomhus och när vi äntrade ridhuset så kände jag på vacker brun att han spände till sig och tyckte det va skitläskigt att komma in i ett litet mörkt ridhus....väggarna åt upp honom och det va rumpnissar i varje hörn. Ah tänkte jag....nu kör vi och struntade i det....jovars...jag lotsade runt min 24ametare till pålle och fick väl godkänt i protokollet...puh nu var det jobbiga över och bara det roliga kvar...hoppning och terräng, de momenten vi brinner för.

En lite för taggad Helge hoppade banhoppningen lätt men när man har bråttom hinner inte alltid benen med och det blev några hinderfel...synd för vi hade fina poäng med oss från dressyren. En lång paus mellan hoppning och terräng gjorde att herr Brun kunde få pusta lite och äta en välförtjänt frukost vilket även matte och hästskötare gjorde. Picknickkorgen som var packad tog vi med oss ner till hoppbanan och satt i solen och njöt av både fina hästar och en god kopp kaffe med tillbehör....! Senare anslöt ryttarkollegor från klubben och protokollen diskuterades samt analyserades. Terrängbanan visades och jag gick den två gånger, en mycket fin bana med många fina hinder, när jag traskade runt första gången fick jag känslan av att det var högt....ja nästan som i Badminton...ha ha....kanske inte riktigt men det kändes stort för att vara en debutant och jag tänkte my god här ska Helge kravla sig över, han som är så spoooooky....då blir ju hindren ändå större....hm.

Vi gick ut som ekipage nummer tre i terrängen vilket jag var glad för eftersom det blivit lång väntan, och det är ju just terrängmomentet som är det mest fantastisk roliga....det är ju det som man väntar på. Terrängbanan startade inne på hoppebanan och nr ett och två gick strålande och jag kände att Helge va me...så till nr 3 som låg utanför banan red vi i nedförsbacke mot en häck och jag tror herr Brun blev överraskad eftersom häckar kan vara rätt stora för hästar som inte är vana, det är ett vanligt rättupp hinder med buskar som står upp över vilka man hoppar igenom men för en orutinerad häst ser det större ut än det är och hindret blev för herr Brund gigantiskt så han pep vid sidan....hua ska jag verkligen hoppa det höga tänkte han nog....hi hi!!! Men när vi styrde på det igen så hoppade han fint och vi var på banan igen....nu hade poletten trillat ner på den vackre brune....för satan i gatan va fint han sprang och hoppade resten....och jag tänker nu...VARFÖR HAR VI INTE GJORT DETTA TIDIGARE   ....men nu kör vi för jag har lärt mig

DO WHAT YOU LOVE

AND LOVE WHAT YOU DO!

 Många resor har jag gjort under mitt "korta" liv och nu var det dags för ytterligare ett äventyr. Jag är av naturen nyfiken på nya platser och har ett motto att se en ny plats varje år. I februari bestämde sig jag och min stallkollega Lena för att åka över till Badminton för att se på världens tuffaste fälttävlan då vi fått reda på att min idol Viktoria Carlerbäck skulle delta, sagt och gjort...vi bokade flyg, boende, och bil. Så förra torsdagen bar det av mot London Heathrow!!

 Vi valde att flyga ett kvällsflyg då vi är arbetande själar båda två, väl framme på flygplatsen hämtade vi ut vår hyrbil, en ganska suspekt variant av citroen, vi skrattade båda när vi satte oss i den för det kändes som vi satt i en glaskula. Oh my...sitta på höger sida, växla med vänster och sen köra på vänster sida....ja utmaningar är till för att antas och vi startade för att köra mot Badminton, men varför går inte bilen säger då Lena efter att fått stopp ca tre gånger...  ....kanske för att du startar på femman säger jag...och så va det igång, resan som jag aldrig har skrattat så mycket på, tokig det är jag men jag har nog funnit min överman....ha ha ha ha ha....fortsättning följer....

 Med både gps och karta styrde vi kosan eller rättare sagt bilen mot vårt mål "The coach house"...ett B&B mitt ute på den engelska landsbygden och att vi hittade dit det är fortfarande en gåta....på vänster sida dessutom..ha ha...! Vår väldigt gulliga husvärd hade lagt ut nyckeln till oss då han inte kände för att sitta upp och vänta på de redan två lite sena gästerna. Vi lyckade komma fram bara en timma senare än beräknat men va då...körde bara fel en gång...hi hi. Ett mycket pittoreskt gammalt stenhus med så typiskt engelsk stil både inne och ute, gedigna trämöbler som bara jag älskar mötte oss när vi anlände, ja här kunde vi bo...utsikten från vårt rum var gröna ängar med stora fina trästaket där kossorna betade....mmm....nästan som hemma!!

  Dag ett startades med en ganska typisk engelst frukost....toast och marmelad, vad annat väntas man få när man är i England, men jag festade till det lite och tog yoghurt med något som såg ut som müsli, melon, vindruvor, jordgubbar och blåbär...passade mig utmärkt och magen blev mätt. Så började resa nummer två, vi skulle hitta till tävlingsområdet Badminton Horse Trail....hm, ja enligt vår husvärd var det bara att köra rakt fram....jag och Lena tittade på varandra...RAKT FRAM...ha ha ha, finns inga vägar i Englandet som går rakt fram...men vi satte oss i bilen och idag var det min tur att köra...jisses vågar du åka med frågade jag min kära reskompis....och så satt vi i bilen igen....skrattandes för vi kände oss verkligen som två ufon...i vår lilla glaskupa tog vi oss på de smala ringlande landsvägarna där de inte har någon koll på hur de varken parkerar eller ställer sina fordon, de står hur som haver och där ska man då kruusa mellan de och den mötande trafiken plus ha koll på vart man har den vänstra delen på bilen...touchade bara en liten backspegel på vägen men hittade det gjorde vi....    imponerade av oss själva parkerade vi vår glaskupa på en av de största ängar jag skådat och full med bilar dessutom, vi hade kommit till ett område som kan beskrivas med ett ord...."HUGE"...!!

 Två små själar började gå mot entren och vi märkte genast att eftersom det regnat en del så var marken ganska blöt och en blöt mark som ska trampas av 250 000 människor blir snart en lerig mark, därav alla brunstövlar, vi mötte brunstövlar, hattar och gröna rockar vart vi än gick, tror inte jag sett så många grönrockar eller brunstövlar i hela mitt liv....och så var det igång....shoppingen hette duga och vi var som två små barn i en godisbutik, här fanns verkligen allt, ja jag menar då ALLT. Och såklart så blev det ett par brunstövlar, och i efterhand är jag riktigt glad för så lerigt som det var så var detta de bästa man kunde ha på fötterna....rena rama fyrhjulsdriften!!

Hattar, hattar och hattar, det va hattar överallt och vi startade vår hattparad, vi provade, provade och provade...en hatt var ju ett måste (även om man hade en)....nytt är kul så efter att ha provat några sköna, snygga, mindre snygga så slog vi till med var sin hatt, och den var ju lika bra som stövlarna att ha eftersom det på lördagen under terrängen regnade och blåste väldigt och det kändes skönt att krypa in under hatten...bra köp enligt oss själva   . Vart vi än gick så fannst det öl, vin och matstånd....här behövde man inte gå varken törstig eller hungrig...tur för mig det (och för Lena),  jag är som ett barn...behöver mat minst var fjärde timma och får jag inte det så kan humöret svikta...he he! Terrängen på lördagen startade vi med att sätta oss på en "pub" mitt ute på terrängbanan och kolla in de första ekipagen, uj uj uj....stora hinder, tekniskt svårt ja det är ju inte vilka ryttare som helst som rider detta....sen traskade vi runt hela den nästan 5 kilometer långa banan....tillsammans med alla andra 250 tusen åskådare....ja en verkligen häftig upplevelse.

 Nu har jag fyllt på både energi och inspiration så nu är det dags för mig att gå ut till mina älskade fyrbenta som väntar på att få galoppera på de gröna ängarna som vi har här i Kattryd, kanske inte lika stora som i Badminton men man får vara glad för det lilla....tjingeling!!!

 Häromdagen var jag såå glad att min vackra bruna hade övervunnit sin rädsla för gropar i marken, men då är frågan....hur bra minne har hästar??? För på tävlingen i lördags så var det ju debut för just lilla fröken Brun och med solen strålande på himlen styrde vi kosan mot Tranemo, och nej...man får inte vara morgontrött när man ska utöva hästsport....kanske lite av en nattmänniska för det kändes verkligen som det var mitt i natten när väckarklockan ringde sådär 05.00 Jag har under många år kunnat välja de tävlingar jag velat åka på och när...och har av naturliga skäl valt klasser som inte ligger just så tidigt, men här kunde man inte välja....hm...det var bara att kliva upp och kamma sig. Min underbara stallkollega Minna är en morgonpigg figur som tur är och åkte glatt med mig!

I fälttävlan är det så att man startar upp med ett dressyrprov, det här är ju inte min allra bästa gren men jag gör så gott jag kan och för dagen så gick det ju ganska bra, trots att underlaget på banan var katastrof, de hade lagt på nytt grus och det var alldeles för mycket och blev sååå tungt så energin i hästen försvann totalt...orkade helt enkelt inte, men jag är ändå jättenöjd då lilla fröken gjorde precis det hon skulle och även matte andades lugnt när vi lämnade banan. Sen är det dags för hoppprovet och det ska du göra inom 30 minuter efter du lämnat dressyrbanan, så det är bara att svida om till hopputstyrsel...sadel ska bytas, benskydd ska på, martingal på och så hoppa fram lite, sen så kör man en hoppebana och för dagen var den på 9 hinder och på gräs. Här är vi ju hemma så det gick ju strålande....Muffins visste precis vad som gällde och hoppade precis som en prinsessa gör   

 Efter hoppprovet fick både pålle och matte en välförtjänt frukost, pålle i trailern och matte i solstol, åh det smakar ju alltid så bra att äta utomhus....ja i bra väder vill säga. Några timmars väntan på det roliga terrängprovet blev det men vad gör det när solen skiner och man har ett trevligt sällskap. Terrängbanan måste ju inspekteras och tid för bangång fanns det gott om...banan mätte 1538 m och den gicks några gånger....bara för att vara på den säkra sidan, det var ju ändå ett tag sen sist. Jättefin bana och väldigt fina och inbjudande hinder hade banbyggaren lyckats med. Underlaget var torrt vilket alltid är positivt för då blir det inte så tungt eller halt att rida på. Tempot är ju ändå ganska högt så fäste under hästens fötter är att föredra!! 

 Ja så var det dags för start, Muffins kändes laddad och på framridningen så galopperade hon glatt och förstod nu vad som var på gång då hon såg terränghindren! Starten gick och vi galopperade iväg över det stora gärdet och det kändes som vi dansade jag och min vackra bruna, en härlig känsla att få galoppera nästan helt fritt med hästen och vi blir ett....ja ett lyckorrus går genom hela kroppen och så var känslan heeeela vägen runt banan för lilla fröken tog alla hindren galant och det var till och med att jag fick hålla in henne emellanåt. Så kom graven...den fruktade gravhelvetet som vi tränat, tränat och tränat....och just denna graven var den som hon verkligen inte tyckte om och där var det bom stopp....hm....så surt va, när alla läskiga hinder inte var några som helst problem då blir en liten liten sketen grav ett megaproblem för fröken Brun....vi kom förbi och fortsatte banan som om inget hade hänt och i målet kände vi ändå att det här gjorde vi ju strålande....men nu ska det ändå tränas GRAVAR....och husse har nu lovat att bygga matte en sån så vi kan öva....puss till honom   

 Ja och så funderar jag nu på hur det var med minnet....man har ju hört talas om "hästaminne"...och det är nog så att hästar har ett fantastiskt minne och glömmer "aldrig"...men enligt studier så har hästen inget korttidsminne då de inte behövde det som vildhäst. Hästens hjärna har ungefär samma storlek som en mandarin och en stor del av den är kopplad till rörelse - något som är mycket viktigt för överlevnaden hos en vildhäst. Men det behövs ju inte så mycket korttidsminne för att äta gräs, däremot är det bra att kunna komma ihåg platser - till exempel var det finns bra bete och vatten - alltså är ett långtidsminne viktigt. Den här skillnaden mot vårt minne är viktigt att tänka på när man tränar och umgås med hästen samtidigt som det förklarar visst beteende hos våra vänner...så just denna graven som lilla fröken tyckte va sååå läskig tillhör nog hennes långtidsminne....tjingeling!!!